2021-07-18
Sedan länge har risken för förföljelse på grund av religion varit påtaglig för kristna asylsökande här i landet. Inte framförallt risken att förföljas i Sverige, om än den inte är obefintlig, utan risken att utvisas till ett land där ens trostillhörighet riskerar en trakasserier, hot, våld och i värsta fall död. Hur skall då svenska domstolar hantera påståenden om att en asylsökande är kristen och risken att denne förföljs vid resa till ursprungslandet? Särskilt tillspetsad blir frågan då någon konverterar under vistelsen i Sverige. Skall den svenska rättsordningen ta sådana konvertiter på allvar? Föreligger inte risken att den nya tron bara är en taktisk manöver för att förstärka ens asylskäl?
I all korthet har Sverige valt misstänksamhetens väg och fokus har blivit på att, bedöma konversionens trovärdighet. I Konvertitutredningen från 2019 som genomfördes i samarbete mellan svenska frikyrkoförsamlingar och ett antal experter visas tydligt hur Migrationsverket och migrationsdomstolarna skärskådar genuinitet, övertygelse, kunskap om religionen och kapacitet att prestera olika teologiska resonemang, vilka sedan utgör grund för att bedöma om den enskilde verkligen konverterat. Det som är slående i Konvertitutredningen är hur Migrationsverket ägnar sig åt långtgående bedömningar och omdömen (se särskilt sidorna 27-30, 35-39) om enskildas människors tro. Förutom orimligt högt ställda krav på vad det innebär att vara kristen föreligger också en robust övertygelse om handläggarnas självklara förmåga att skilja ut religiösa föreställningar och erfarenheter från sådant som behov av gemenskap och samhällets allmänna värderingar. …
Läs vidare på Tillfällighetsskrivande.